Erika

I fredags var mormors begravning. Det var jätte fint, med blommor och allt. Men det var så otroligt jobbigt. Jag vill inte släppa dig än.  



Varför blev det såhär? Varför?! Jag vill att du ska leva, jag vill ha mer tid med dig. Allt hände så himla snabbt, för snabbt! Allt kom som en chock, och jag var inte redo för detta, jag var inte redo för att du skulle försvinna. Du har ju alltid funnits här, för mig. Du var ju den som inte fick dö!

Jag önskar att jag fick se dig en gång till, krama om dig och säga hur mycket jag älskar dig. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Älskade mormor.