Erika

Nytt år, nämligen 2011! Tiden går väldigt snabbt... Men jag kan iallafall säga att år 2010 var ett bra år. Det bestod av många händelserika saker som kommer att förbli minnen för livet. En utomlandsresa till Teneriffa med Gusumsgänget, en fjällenresa till Idre med tjejgänget från klassen - dock blev det en resa som gjorde att vi splittrades. Man hade fullt upp med läxor som skulle göras i skolan - vilket ledde till mycket stress, jag tog STUDENTEN! (!!!!!!!!!) och sommarjobbade på en båt som servitris, hade underbara sommarlovsdagar med nära och kära. Jag sökte till Universitetet och kom in på lärarprogrammet.

Lärarprogrammet, ja. Och det är där jag har spenderat resten av tiden på året. Tio hela veckor har gått, bara tre år kvar då. Bara och bara.

Julen har ju varit här också, en fin, men sorgsen jul. Jag hade en perfekt dagen-innan-julafton hemma hos pappa och Sofia i Gusum. Vi åt lite julmat, öppnade några julklappar och spelade spel. Jag hade också en bra julafton, som började hemma i Gusum med julfrukost och julklappsöppning. Sedan åkte jag, lillebror och mamma till mormor och morfar. Där blev det julmat, Kalle Anka och julklappsöppning. En mysig och lugn dag!

Juldagen däremot blev inte som tänkt. Vi fick ett samtal av morfar och moster, att mormor åkt till sjukhuset. Hon hade fått en stroke och var förlamad på hela höger sida och kunde inte prata. Tankarna for runt i huvudet på mig. Men jag tog mig samman och åkte iväg på ännu ett julfirande med släkten Hertzman. Trerätters middag, bra umgänge, julklappsöppning och fika. Kvällen däremot spenderades med vänner och ute på krogen. Det blev trots allt en bra dag/kväll, antagligen på grund av att jag inte hann tänka på något annat, att jag inte hann tänka på det som hände under morgonen.

Dagarna som fortsatte, var tomma och spenderades mestadels på sjukhuset hos mormor. Läkarna visste inte hur länge hon hade kvar. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslorna som strömmade genom mig då, jag kan inte förklara. Tårarna rann ner för mina kinder stundtals gånger. Det var så jobbigt att se henne ligga där på sjukhussängen, att hon inte kunde röra sig. Det värsta var nog att hon inte kunde prata, jag ville säga och fråga så mycket, men inget svar kunde man få. Ingen visste om hon kunde se, men hon visste att man var där. Hon höll i ens hand länge länge och kände på ens kinder. Jag viskade många gånger att jag älskade henne.

Dagarna gick och det var helt plötsligt fredag och nyårsafton, som kom att firas hemma i Gusum hos pappa. Det bjöds på en god trerätters middag, vin och snaps, prat, spel och fyrverkerier. En jätte fin kväll. Dagen därpå var det ett nytt år och det är den dagen, den morgonen, som mormor - min älskade mormor, gick över till andra sidan. Jag blev helt tom, allt gick så himla snabbt. Det var så overkligt och så chockerande. Hon mådde ju så bra ena dagen och så plötsligt blir hon dålig. Just detta fick bara inte hända. Mormor.

Dagarna efter har varit som att gå i en dvala. Ibland är man okej och ibland är man jätte ledsen. Det är jobbigt, men jag försöker göra saker hela tiden för att komma på andra tankar. Och mestadels av tiden har gått åt till att plugga, plugga inför en tenta som är på måndag. Skolstart och börjar med en tenta... Vem tusan gör så? Men mina dagar nu framöver kommer att innehålla plugg plugg plugg. Väldigt roligt liv man lever. Känner mig så negativ just nu, så nere. Jag känner att jag så gärna skulle vilja åka bort, åka iväg för en stund. Vila och njuta. Men när ska det finnas tid för det?


Jag älskar och saknar dig mormor. 
Svea Elisabet Gustafsson, du kommer alltid att finnas i mitt hjärta!